Bakfylleångest och utbildning i konfliktshantering
Hejsaaaan!
Ja som sagt så har jag haft bakfylleångest idag. Får det jämt dagen efter nu för tiden, inte kul! Tror att det är för att jag är intresserad av den här P***** och så fort jag dricker så skriver jag ju eller någonting till honom, vilket jag skäms för dagen efter, för jag vill inte att han ska tycka att jag är dryg eller så. Men liksom, tycker han borde känna sig smickrad. Liksom,
Ja som sagt så har jag haft bakfylleångest idag. Får det jämt dagen efter nu för tiden, inte kul! Tror att det är för att jag är intresserad av den här P***** och så fort jag dricker så skriver jag ju eller någonting till honom, vilket jag skäms för dagen efter, för jag vill inte att han ska tycka att jag är dryg eller så. Men liksom, tycker han borde känna sig smickrad. Liksom,
Och det är ju verkligen så. Jag önskar att jag var som jag varit under det senaste året. Totalt känslomässigt förstoppad. Så skulle jag slippa känna såhär, som en störig jävla idiot som förgäves försöker för att den andra parten vägrar erkänna att han tycker att det är drygt. Vi var ju tydligen i samma byggnad igår, så innan jag gick hem så kände jag att jag ville prata med honom först, om hur jag kände och så. Att jag hellre är hans kompis utan k än med k och att jag önskar att han kunde se mig så istället för som ett störigt moment. Typ. Men han hade kompisar hemma igår, så han tyckte väl att det var jobbigt att jag ville prata med honom och så var jag väl full, men jag kände att jag behövde göra det.. Han sa att ska vi inte ta det här när du är nykter istället , eller någonting liknande. Och visst jag var onykter, men jag var inte full atm. Sedan sa jag att om jag hade varit full så hade jag inte varit nervös för att prata med honom. Då frågade han mig varför jag var nervös. "FÖR ATT JAG ÄR KÄR I DIG, HALLÅÅÅ?!" tänkte jag, men fick fram: "Jag är oskuldsfull, du har penetrerat mig, jag blir nervös", så ja, allt var lika awkward mellan oss som vanligt. Jag hoppas bara att jag inte verkade alldeles för full och att jag ändå fick fram det jag ville ha sagt. Men jag tappade festhumöret totalt, ringde Oskar och frågade när han skulle hem och så tog vi sällskap. Så berättade jag vad jag hade gjort och han sa: "Lina, kompis utan k blir ompis, och det ordet finns inte ens." Haha, så full han var.. Men roligt var det, det lättade upp mitt humör lite i alla fall. Sedan kom man hem och hade ångest, duschade av mig och försökte sova. Har haft det hela dagen idag också, inte så extrem, men det tär ändå på kroppen.
Annars så, här är lite bilder från igår.
Var väl hemma ungefär vid 3 inatt och har sovit oroligt pga av ångesten och eftersom jag visste att jag skulle upp tidigt, hinna med en buss och åka på den där STUK-utbildningen i konflikthantering.
Riktigt intressant var det! En av dem bättre föreläsningarna jag har varit på. Den höll på i 3 timmar och ändå satt man och var lika intresserad av det han sa hela tiden, eftersom han engagerade oss i publiken också genom att göra små draman där folk ur publiken fick vara med, övningar, intressanta fakta, etc. Här är en länk till hans fb-sida:
Grejer som jag snappade upp och tyckte var speciellt intressanta var:
- Du är ett genomsnitt av dina närmaste vänner
- Kroppsspråket utgör 60% av det du säger, tonläget utgör 30%. Detta bevisade han genom en övning. Han höll högerhanden över vänsterhanden och sa att vi skulle göra likadant. Sedan skulle vi klappa ihop händerna när han hade räknat till 3. Han klappade ihop händerna redan vid 1 och då gjorde även hälften av publiken det
- En annan övning vi gjorde var att han delade upp oss allihopa i två grupper, grupp 1 och grupp 2. Grupp 1 fick följa med honom ut och få instruktioner. Vad grupp 1 inte visste var att även vi fick instruktioner. De i grupp 2 skulle berätta något för en person i grupp 1 under loppet av 2 minuter. När Eric (föreläsaren) sa att det var 1 minut kvar så skulle vi i grupp 1 börja flacka med blicken, kolla mobilen, kolla klockan och verka ointresserade och när han sa att det var 30 sekunder kvar så skulle vi sluta lyssna helt. Usch, vad oförskämd jag kände mig. Han sa till och med, "känner att det är väldigt intressant". Sedan sa Eric att det här någonting vi gör flera gånger i veckan och säkert även flera gånger om dagen utan att vi tänker på det när vi pratar med människor. Vilket får personen som pratar med oss att känna sig intressant. Jag ska försöka sluta hålla på med mobilen när folk pratar med mig, det kändes jätte hemskt och obekvämt att göra det på det där sättet som i övningen
- Att vi bara kommer få med oss ungefär 20% av det han sagt under dem där 3 timmarna, eftersom hjärnan filtrerar information
- Att vi har flera "glasögon" på oss när det gäller allt, alltså att vi har en viss syn på saker. Beror oftast på omgivningen och tidigare erfarenheter och hur det format dig
- Etc. Väldigt intressant föreläsning enligt mig i alla fall! Killen visste verkligen vad han pratade om!
Här är några bilder jag hittade på hans fb-sida som jag tycker var intressanta och som även hjälpte min ångest lite.
Smart kille, smart kille!
En annan grej,
Jag vet inte om jag försöker få mig själv att inse dem här grejerna eller om det är en boost för alla. Men jag kände att det hjälpte mig lite åtminstone.
Så nu har jag fått skriva av mig lite, så det känns som att en liten tyngd har lyfts från hjärtat.
Kram på er!
Kommentarer
Trackback
