... så vore jag en lyckligare människa. Idag var det tänkt att jag skulle ha varit i skolan tidigt för att plugga inför tentan imorgon. Hade ställt klockan på 07.40, vet inte riktigt vad som hände med den tiden, men när nästa alarm ringde en halvtimme senare så drömde jag så skönt så jag kan svära på att jag sa "neeej" högt för mig själv när jag väcktes utav oljudet från mobilen.
Jag hade precis anlänt hem till Dalarna, vet inte riktigt vart jag var, men antar att det skulle föreställa vårt hem. Jag gick in i det som skulle föreställa mitt rum, och där stod han.. Personen som får mitt hjärta att slå på denna distans, utan att han förmodligen vet om det.. Killen vars ord och snapar gör min dag mycket bättre.. Som gör mig upphetsad av bara tanken på honom.. Killen som jag lekte "gul bil" med hela sommaren.. Killen som jag inte insåg att jag verkligen ville ha förrän det var totalt för sent och som nu inte verkar vilja ha någonting att göra med mig men jag fortsätter tvinga mig inpå hans liv.. Ja, mitt där i mitt rum så stod Robin. Han hade väntat på mig. När jag såg honom så slängde jag mina armar runt hans hals och höll om honom hårt, och han höll om mig exakt lika hårt tillbaka.. Hela händelsen var så euforisk så vi sjönk ihop tills vi satt på golvet, fortfarande med armarna om den andre. Jag kände till och med hur jag blev helt yr i huvudet av hans närvaro, jag kände hans lukt, allt! Det gjorde hela drömmen så verklig. För det är exakt vad jag velat göra dem senaste veckorna. Jag saknar honom så himla mycket så om han bara kunde förstå.. Därför utbrast jag "neeej" när jag väcktes utav alarmet och insåg att jag fortfarande låg kvar, ensam, i min säng, i Luleå. Försökte somna om så länge så att jag bara kunde få vara nära idioten... Fakk

Vi fick tillbaka kemiduggan idag. Jag blev godkänd så jag slipper göra kemitenta! Så det blir att åka hem till Dalarna igen på tisdag när alla tentorna är avklarade! WOHO!

Puss på er,