Varje kväll, innan jag somnar, så ligger jag och tänker och hoppas. Jag hoppas på att imorgon när jag vaknar så ska han ligga där bredvid. Om jag hoppas det tillräckligt mycket så kanske han till slut ligger där. Eller i alla fall att dagarna ska flyga förbi tillräckligt fort för att den här månaden utan honom inte ens kommer att vara ihågkommen. Han är just nu utomlands, men han kommer hem imorgon, ÄNTLIGEN! Inte haft kontakt med honom på en vecka, och för en gångs skull så känner jag mig helt säker på att han inte har hållt på med någon annan b-rud. Bara för att jag känner mig säker så har han väl gjort det. Menmen, då är det så och då är det inte så mycket att hänga upp i julgranen!

Jag är i alla fall så himla kär i honom och i tanken på att det kan bli någonting igen. 

 

 

Fingers crossed!,